Virginia Woolf fick inte studera men eget rum hade hon

Höst betyder skola och studier, med så var det inte för kvinnor.

Virginia Woolf (1882-1941) var hela livet besviken på att hennes bröder fick studera men inte hon. I Ett eget rum (A Room of One's Own 1929) håller hon ett fiktivt tal och vänder sig till unga kvinnor, talar om för dem om deras okunnighet. Woolf nämner kvinnors ekonomi, utbildning, uppmuntran, fritid, även barnbegränsning: mrs Seton som måste ”fortsätta att föda barn, men säger de, två eller tre vardera, inte tio eller tolv.” Woolf är tidvis ironisk.

Hon konstaterar att inga genier förekom "hos trälande, ouppfostrade, servila människor. Det föds inte i våra dagar bland arbetarklassen. Hur skulle det då ha kunnat födas bland kvinnor", skriver Woolf. Böcker som berättar om kvinnor, om deras psyke och liv, var författade av män. Hon är medveten om att bokhyllorna fylls av välutbildade män, när hon studerar bokraderna vid universitetets bibliotek, dit hon inte är välkommen.

Kvinnor saknade medel och ett eget rum att arbeta och skriva i, det upprepar Woolf på flera ställen. Hon övertygar läsaren om att det var inte ont om kvinnliga begåvningar, men deras möjlighet att kunna arbeta med skrivande var små.

Emily Dickinson fick inte heller studera för sin far, hon skrev dikter i hemlighet.

Approaching Emily Dickinson : Critical Currents and Crosscurrents Since 1960av Fred D White, associate professor of English, studies of Emily Dickinson (1830–1886).