"Jag reste mig och kände plötsligt en hand på min axel - och skrek till! - men jag hade bara slagit i dörrhandtaget. Darrande stängde jag dörren och bestämde mig för att aldrig mera göra så här. Såg skuggor, tyckte mig se honom utanför fönstret, hur han gled förbi där ute, nacken som hela tiden försvann ur fönsterrutan, skräcken, det var inte värt detta." (sid 29)
Fågeltribunalen (2020) av Agnes Ravatn berättar om trettioåriga Allis som flyr sitt tv-jobb och sin ma, tar anställning som trädgårdsmästare och hushållerska i ett ensligt beläget hus vid en fjord. Hos en tystlåten man som ger korta svar och instruktionen. Hustrun är bortrest. Prick klockan ett kommer mannen, som kallas Bagge, ut från sitt arbetsrum, äter i tysthet. Allis står och äter vid diskbänken. Hon känner sig som en icke-person. Hon arbetar hårt i trädgården, rensar, lär sig undan för undan, reparerar saker, cyklar till den lilla affären och handlar mat. Ingen radio ens i huset. Hon vet inte vad mannen gör bakom den stängda dörren. Ingen vet var Allis är.
Rädsla och tillit växlar, mästerligt beskrivet. De två tysta individer börjar prata i trädgården framför en vinflaska. En stillsamt spännande bladvändare. Mytologin runt myten om Balder som Allis berättar, och fågeltemat med fågeldomstolen som Bagge har mardrömmar om, har betydelse och möts mot slutet.
Kanske inte rätt jämförelse men under läsningen tänker jag på Väggen av Marlen Haushofer, där också en kvinna som är stadsbo lär sig sköta djur, bygga om jaktstugan, samla vinterförråd.
"När jag gick tillbaka in med kaffekannan hämtade jag floran och ett block och vandrade ner i trädgården, fast besluten att vara systematisk och uthållig. Jag stannade till vid varenda växt som jag var osäker på, slog upp, bläddrade fram och tillbaka, jämförde stänglar och kronblad och allt annat, tills jag med fullkomlig övertygelse kunde skriva ner namnet på en lapp och antingen tejpa fast den på en gren, eller försiktigt runt dess stjälk, eller på en sten framför den när det rörde sig om en mer utbredd planta." (sid 88)
Rädsla och tillit växlar, mästerligt beskrivet. De två tysta individer börjar prata i trädgården framför en vinflaska. En stillsamt spännande bladvändare. Mytologin runt myten om Balder som Allis berättar, och fågeltemat med fågeldomstolen som Bagge har mardrömmar om, har betydelse och möts mot slutet.
Kanske inte rätt jämförelse men under läsningen tänker jag på Väggen av Marlen Haushofer, där också en kvinna som är stadsbo lär sig sköta djur, bygga om jaktstugan, samla vinterförråd.
"När jag gick tillbaka in med kaffekannan hämtade jag floran och ett block och vandrade ner i trädgården, fast besluten att vara systematisk och uthållig. Jag stannade till vid varenda växt som jag var osäker på, slog upp, bläddrade fram och tillbaka, jämförde stänglar och kronblad och allt annat, tills jag med fullkomlig övertygelse kunde skriva ner namnet på en lapp och antingen tejpa fast den på en gren, eller försiktigt runt dess stjälk, eller på en sten framför den när det rörde sig om en mer utbredd planta." (sid 88)
0 Comments: