Tänk att se två gubbar sitta ett par timmar på scenen och vänta på någon, som inte kommer. Samuel Becketts I väntan på Godot (1952) är exempel på absurd minimalistisk teater som växte fram efter andra världskriget. Härlig beskrivning om livets mening. Jag hade förmånen att se Iwar Wiklander och legenden Sven Wollter live, 74 då.


No comments:
Post a Comment