"omgiven av kataloger med blommor och deras frön, eller så låg hon bara där och läste Illiaden eller Bibliotheke av Apollodoro, hans fru den däer hemska satmaran som anlänt med en bananbåt, det var mrs Sweet. Men tänk om en överraskning väntade innanför dörren, för till och med en stackars olyckligt lottad man som han, för så betraktade mr Sweet sig själv, olyckligt lottad som var gift med den där satmaran till kvinna, född bland boskap" (sid 14)
Se Nu Då (See Now Then) av Jamaica Kincaid skildrar mr och mrs Sweets äktenskap. De gifte sig unga i New York, de lever med sina två barn, inte lika lyckliga längre. De lever parallella liv, han har sitt rum med alla sina plastleksaker och minnen i rummet ovanför garaget, som han låser noggrant och släpper inte nyckeln. Hon har sitt lilla vrå vid det gamla skrivbordet och i den älskade trädgården. Han känner starka känslor av hat, i samma andetag tänker han att han älskar henne. Händelserna växlar i tid och rum, drömlika scener. En del stilistiska upprepningar, inte som Thomas Bernhard. Kincaid skriver långa stycken utan skiljetecken eller kapitelinledning.
"de utsökta efterrätter han åt när han var liten, de gamla biljetterna från baletten, de gamla biljetterna från teatern, varje sak ett litet minne från en tid som var honom så kär: hans barndom; men hon var ett sådant monster, en satmara och ett monster, och hon fick inte komma i närheten av det här rummet och han höll det låst och hon fick aldrig komma in och han bar nyckeln med sig" (sid 20)
Se Nu Då (See Now Then) av Jamaica Kincaid skildrar mr och mrs Sweets äktenskap. De gifte sig unga i New York, de lever med sina två barn, inte lika lyckliga längre. De lever parallella liv, han har sitt rum med alla sina plastleksaker och minnen i rummet ovanför garaget, som han låser noggrant och släpper inte nyckeln. Hon har sitt lilla vrå vid det gamla skrivbordet och i den älskade trädgården. Han känner starka känslor av hat, i samma andetag tänker han att han älskar henne. Händelserna växlar i tid och rum, drömlika scener. En del stilistiska upprepningar, inte som Thomas Bernhard. Kincaid skriver långa stycken utan skiljetecken eller kapitelinledning.
"de utsökta efterrätter han åt när han var liten, de gamla biljetterna från baletten, de gamla biljetterna från teatern, varje sak ett litet minne från en tid som var honom så kär: hans barndom; men hon var ett sådant monster, en satmara och ett monster, och hon fick inte komma i närheten av det här rummet och han höll det låst och hon fick aldrig komma in och han bar nyckeln med sig" (sid 20)
0 Comments: